Ice age myskväll

Bara så att alla vet, så gillar jag min mamma otroligt mycket!
Hon är asa go enligt mig.
Så igår tog vi oss en myskäll framför tv:n tillsammans.
Vi hade sett i tidningen någon dag innan att Ice age skulle visas på 4:an.
Och Ice age nördar som jag och mamma är var vi ju bara tvugna att se filmen.
Så jag sprang upp till mitt rum för att hämta mitt täcke.
Efter det poppade jag en stor skål med popcorn.
Plockade fram Colaglasen som man får från McDonalds och la ner två stycken sugrör i det.
Till dricka fick det bli Pepsi Max.
Sen gosade jag upp mig mot mamma i soffan med ett täcke över mig, för att vräka i mig popcorn och läsk.
Och så klart för att se på den grymt mysiga filmen.
Riktigt mysigt var det att sitta där och lyssna på mammas skratt och bara njuta av livet.
Ett stort tack till mamma för att du är bäst!

Spelkväll

Det händer titt som tätt att vi har en så kallad spelkväll i min familj.
Och en sådan spelkväll hade vi i onsdags.
De började med att jag och mamma åkte till konsum för att inhandla jäst, mjölk och godis.
När vi kom hem igen slängde jag ihop en bulldeg.
Medans jag gjorde det kom Ollan.
Strax efter kom Ellen.
Sen var det dags för mat.
Jag säger då det, mammas potatismos är sjukt gott!
När maten var avklarad bakade jag, Ellen och Ollan ut bulldegen för att dränka den i kanel och socker.
När det var klart kom Tyra.
Medans hon åt så slöade Ellen och Ollan i sofforna.
Sen var det dags att sätta igång!
Vi har det här spelet hemma som heter Miljoner.
Det är typ en Norsk variation av Monopol.
Så där satt mamma, Ellen, Ollan, Tyra och jag och gottade oss med bullar och en rejäl omgång Miljoner.
Och så att alla vet, Ollan torskade.
Sen kom godiset fram (för vi hade ätit upp bullarna).
Och då var det dags att spela lite kort.
Dock så var Ellen tvungen att dra hem efter kortspelet.
Men som tur var som kom Joel hem då (Joel är min bror).
Så då blev det en till omgång med Miljoner.
Även denna dång så torskade Ollan.
Men som man säger "tur i spel, otur i kärlek".
Det blev i vart fall en väldigt lyckad spelkväll =)


Frågestunden

Gissa vad jag har gjort idag.
Jag har varit sekreterare för den politiska frågestunden för ungdomar.
Jag!?!!
Asså jag undrar vad min samhällslärare tänkte när han frågade mig om jag ville ställa upp på det här.
Han har helt klart inte sett mina anteckningar i vart fall.
Jag skriver ju som en kratta.
Men men, jag ställde upp i vilket fall som helst.
Och idag var dagen då jag skulle ta dessa anteckningar.
Det fick helt enkelt gå som de gick.
Jag tog bussen bort till Erik Dahlbergs gymnasium eftersom det var där frågestunden hölls.
Jag lyckades precis komma i tid tills då sekreterarna och samtalsledarna skulle samlas, med bara någon minuts försening.
Jag blev tilldelad ett bord och gick och satte mig där en halvtimma innan alla elever kom.
Det blev lite awkward när politikerna kom och jag och samtalsledaren satt där själva med en folkpartist och en sverigedemokrat.
Juste, jag ska kanske berätta vad den här frågestunden handlar om.
Jo för några månader sen samlades det ett gäng ungdomar i Jönköpingskommun för att rösta fram vilka de tyckte va viktiga frågor som de ville att kommunen skulle göra någonting åt.
Och nu då så samlades det ett gäng elever från Jönköpingskommun tillsammans med en del kommunpolitiker från olika partier för att diskutera om dessa frågor och försöka komma fram till något.
Min uppgift var så klart att skriva ner vad de kom fram till.
Tillslut kom eleverna med och diskussionerna satte igång.
Har jag nämnt att jag har dålig hörsel?
För det har jag.
Jag var skit nervös för att jag inte skulle höra vad någon sa, men det gick bra som tur var för mig.
Herre gud vad jag fick skriva på för att hinna sammanfatta allt!
Och de hjälpte inte precis till så att min handstil blev snyggare..
Hoppas bara de som ska sammanställa allt kan se någorlunda vad jag har skrivit.
Jag fick skriva mycket med!
Tror det blev upp mot nio sidors anteckningar.
Hur som helst, nu känner jag mig duktig som har hjälpt till för att förbättra Jönköping =)



Uppdraget SINGEL

Inte för att jag är singel.
Men jag har den här boken som heter Uppdraget singel.
Det är Nicotext som har gjort den.
Boken går ut på att man ska hitta en partner, ganska uppenbart.
Men den är inte som alla andra tråkiga singelböcker, nä den här boken är rolig.
De har liksom hittat på en massa saker som man ska utföra sen ska man skriva om hur det gick att utföra dem.
T.ex. " Skriv ett kärleksbrev som du sen postar till en okänd person som har två S i sitt efternamn."
Eller
"Sitt en timme på en och samma bänk. Prata med alla som sätter sig."



Det finns en massa sådana saker man ska göra i den.
Helt ärligt tror jag att efter att ha gjort hela boken så är det i stort sätt omöjligt at fortfarande vara singel.
Men om man skulle lyckas med att fortfarande vara singel så ska man skicka in sin bok till Nicotext så bjuder de på en resa till ett ställe där det bara finns en massa singlar.
Detta är lugnt en värd bok att köpa om man är en hopplös forever singel!


Källartrappan :S

Kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i vår källartrappa idag..
Efter att ha varit nere i källaren och lagt på en maskin tvätt går jag upp för trappan, och precis som vanligt så börjar jag stänga dörren till källaren lite innan jag har kommit upp för trappan.
Men korkad som jag är så hade jag min fot halvt på trappen och halvt på golvet.
Så när jag drog igen dörren klämde jag min egna fot..
Aj!
Så jag lyckades få en blå rand över foten.
Men som tur var smörjde jag in foten med isgelé så att jag slapp svullnaden.
(så här ser isgelé ut)



En stund senare var det dags att lägga på en ny maskin tvätt, och jag återvände ner till källaren.
Och av någon anledning så sprang jag upp för källartrappan.
Tror ni inte då att jag lyckas snubbla precis innan jag är uppe och lyckas slå i båda mina stortår?
Aj!
Så nu är min högra fot helt öm.
Vill bara varna er för att gå i källartrappan, det är tydligen väldigt lätt att skada sig i den..


Ellen pellen

De finns en person som jag inte har nämnt än, men som betyder så grymt mycket för mig.
Hennes namn är Ellen och hon har varit min allra bästa vän i typ 10 år nu.
Under dessa år har vi lärt känna varandra något extremt bra.
Det är få saker som är så bekvämt som att umgås med henne.
Och det finns nog ingen på denna jord som jag har så kul tillsammans med som med henne.
Vi har gjort så mycket dumt, som vi sedan kan sitta och garva sönder åt.
Och det bästa av allt är att vi inte ens behöver göra något kul för att ha grymt kul.
Jag vet att vad som än händer så finns hon där för mig, precis som jag finns därför henne.
Vi ställer alltid upp för varandra, och bryr oss om varandra.
Utan henne skulle jag knappast vara den glada person som jag är idag.
Mitt liv skulle suga utan henne.
Ellen är bland det bästa som har hänt mig!
Jag älskar henne grymt mycket <3
Vad som än händer i våra liv kommer hon alltid att vara min bästa vän Ellen.




Urinvägsinfektion..

Det är andra gången nu inom loppet på en månad som jag har fått urinvägsinfektion.
Första gången var rent ut sagt för jävlig!
Jag kissade blod, och när jag satt på toa så forsade tårarna ur mig för det gjorde så ont.
Den här gången var det inte lika illa.
Men jag var rädd för att det skulle bli värre, så precis som förra gången uppsökte jag läkare för att få penicillin.
Förra gången fick jag ett penicillin som hette Penomax.
Man skulle ta tre tabletter per dag.
En på morgonen, en på dagen och en på kvällen i fem dagar.
Jag försökte följa dessa instruktioner, men lyckades att glömma att ta min dos två gånger.
Sen när alla mina tabletter var slut hade jag fortfarande lite känningar efter urinvägsinfektionen.

Nu någon vecka senare fick jag det igen..
Som sagt så åkte jag till läkaren.
Jag fick samma penicillin som förra gången mot min urinvägsinfektion.
Men läkaren var mycket noggrannare med sina instruktioner.
Man skulle ju tydligen ta en tablett var åttonde timme.
Och det var ganska viktigt att man inte glömde att ta en dos.
Så nu har jag ställt ett mobilalarm för varje klockslag jag ska ta tabletten så att jag inte ska glömma det.

Så nu när jag ändå är inne på temat tänkte jag berätta lite om vad som kan orsaka urinvägsinfektion.

Man ska undvika att sitta på kalla ting.
(Detta gjorde jag väldigt ofta som liten och fick en mängd olika mediciner mot min urinvägsinfektion.
En gång fick jag medicinen "ät så mycket citron du kan"..
Men det funkade ju =))
Detta kan drabba både män och kvinnor i alla åldrar.

Tjejer, jag har fått lära mig orättvisan i att vara tjej när man kommer till samlag..
Det är nämligen så att när killen får sin "höjd topp" och kommer i er, så kan det rubba pH-värdet i erat underliv.
Detta i sin tur leder till urinvägsinfektion.
Jag har hört att det ska hjälpa om man går på toa efter samlaget.
Detta har jag testat men inte fått det till att fungera..

Anledningen till att man får urinvägsinfektion är att det kommer in bakterier i urinröret.
De gör det lättare på kvinnor än män eftersom vi har kortare urinrör och det blir lättare att "ta sig in" då.
Bakterierna kommer in när det är i närheten av underlivet.
Men man kan även få det överfört från sin partner ifall man har Chlamydia trachomatis eller Mycoplasma hominis.
Då förs det över under själva samlaget.
Och som jag sa tidigare för tjejers del, så kan det vara rubbningar med pH-värdet när man inte är van.

Om man får urinvägsinfektion ska man så snabbt som möjligt uppsöka läkare för att förhindra att det ska bli värre.
Då får man oftast något penicillin mot det.
Man ska även drick mycket.
Och se till så att man håller underlivet varmt.



Bullbak

De är inte precis varje dag jag ställer mig och bakar bullar.
Jag har nämligen lite "förbi" för mat som tar längre tid att laga än att äta.
Men igår fick jag och Oliver för oss att vi skulle ta och baka lite bullar.
Vi började med att kolla igeonom så att vi hade allt vi behövede för att baka dem.
Vilket vi så klart inte hade, så vi fick sticka iväg till Hemköp för att inhandla vetemjöl och jäst.
Efter det stack vi och hämtade en av Olivers vänner för att tvinga honom att titta på medans vi bakade :P'
Och gissa vad.
Jag och Ollan ägde på att baka bullar!
Efter att ha slängt ihop dega och låtit den jäsa, kunde vi konstatera att Oliver sög på att kavla ut degen..
Men med lite proffs hjälp gick det bra i alla fall.
Medans bullarna var i ugnen spelade vi kort.
( dessvärre så vann jag inte..)
Jisses vad bullarna hade jäst när det var dags att ta ut dem :O
Och goda var de.
Lite senare på kvällen stack vi hem till en av Olivers vänner för att spela kort
(då jag åter igen inte lyckades vinna..)
Och medans vi spelade så proppade vi oss massa goda bullar.
Dock så tog de slut, så de blir till att bakna nya snart igen.

sims

Klalla mig nörd.
Men ja, jag gillar att nörda sims 3.
När jag gjorde det på min dator hemma så kracha den, så hade inte spelat på riktigt länge.
Men som kom Ollan på att spelet antagligen fungerar på hans dator.
Så när jag är hos honom nördar jag järnet.
De är ju skit kul att designa sina egna hus och sådant!
Nu senast har jag designat ett riktigt nice hus.
Jag har gjort en familj
( som är väldigt glad i att skaffa barn)
och spelat på ett tag.
De är ganska chill och så.
Men kan ni förstå frustationen jag känner när spelet plötsligt bara lägger av och det har hänt en massa som jag inte har hunnit spara?
Nä stunder som denna tappar man lusten att spela...
Men så småningom får jag någ tillbaks den lusten :P
Tills dess får jag väl ta och krama sönder Ollan =)

Ollan

Har bara lust att göra en liten hyllning till min underbara pojkvän Oliver.
Vi träffades för ca 3 månader på ett café som ligger i Seasamhusets övervåning.
Han kom dit med en kompis till honom.
Och jag var där med en kompis till mig.
Våra kompisar kände så klart varandra och på så sätt träffades vi.
Herregud vilken tur man har!
För min del dök han verkligen upp lägligt.
Till den början kände jag ju inte honom, men desto mer jag lär känna honom desto mer gillar jag honom.
Han har en så grymt fin personlighet så att det inte är sant.
Jag har aldrig innan träffat en kille som verkligen gillar mig den helt och hållet för den jag är.
Det är så bekvämt att umgås med honom.
Vid det här laget är jag helt jävla ner kärad i honom, och klarar inte ett gå en dag utan att sakna honom och önska att han kunde krama mig.
Puss på dig min kära Ollan!
Du är bäst! <3


Tyring

På senare tid har jag funnit en välgigt bra bekantskap, bekantskapens namn lyder:
Tyra
Det är andra året som vi går i samma klass nu.
Jag har ju alltid vetat att hon gick i min klass och att hon var en trevlig prick.
Men de var först i julas jag upptäckte vilken underbart härlig människa hon är.
Vi upptäckte ett gemensamt intresse, som gjorde att vi började träffas lite efter skolan.
Och desto mer vi umgicks med varandra desto bättre tyckte vi om varandra.
Nu några månader senar har vi haft grymt kul tillsammans och hittat på en massa konstiga å roliga saker.
Jag känner verkligen att jag har funnit en underbar vän här.
På en så kort tid som vi har känt varandra vet vi redan så mycket om varandra.
Jag är stolt att kunna kalla Tyra för min bästis.
Älskar dig grymt mycket!!
Här kommer en liten bild på oss två =)


Verum

Smaska precis i mig lite av min favorit fil, verumfil.
I vanliga fall är jag ingen fil ätare, men saken är den att verum smakar inte som fil.
Det smakar med som en väldigt god yoghurt.
Personligen har jag favoritsmaken fläder och hallon.
Mumsigt!
Jag upptäckte verumfilen våren 2010 efter att ha sprungit vårruset med ett par kompisar.
Efter man hade sprungit runda fick man nämligen lite "fika" där det bland annat bjöds på en verumfil.
Herre gud vad vi gillade den!
Men tiden gick och jag tänkte inte mer på den underbart goda filen.
Efter ett år då jag åter igen hade sprungit vårruset bjöds det på verumfil efter rundan.
Den här gången glömde jag inte bort den.
Jag var bara tvungen till att få den igen.
Så min snälla mamma köpte hem ett paket.
Jisses vad jag åt fil den sommaren!
Jag valde till och med att ta med mig verumfil istället för godis när jag åkte iväg för några dagar.
bild på hur detta gick kommer här:



Jag blev tvungen att köpa en ny kamera efter detta påhitt..
Det jag vill komma fram till är att verumfil är sjukt gott.
Hyllning till den som uppfann verumfilen!!

Pass

Kanske inte så många som vet, men jag är faktisk norsk medborgare.
Eller a, i vart fall några veckor till.
Jag har nämligen tänkt att byt till Svenskt medborgar skap.
Okej så här ligger det till:
När jag föddes var inte mina föräldrar gifta med varandra.
Och eftersom min mamma är norsk medborgare och var det även då så blev jag det automatiskt, fastän jag har bott hela mitt liv här i sverige.
Men eftersom jag är norsk så har det varigt väldigt svårt för mig att skaffa id-kort, vilket jag nu börjar bli i ganska stort behov utav.
Sen kan de ju vara lite kul att få rösta riksdagsvalet :P
Hur som helst så gick jag till polisen idag för att försöka fixa ett nytt svenskt pass åt mig.
Jag hade även med mig något pappar som min pappa hade skrivit på om att han gick med på att jag byter medborgarskap, eftersom att jag inte har fyllt 18 riktigt än så var jag tvungen att ha de papperna.
Jag var hos polisen kl. 10.00 eftersom att jag ville bli klar så tidigt som möjligt.
Man vill ju inte bli sen till praktiken, eller vill man det?
Efter att ha suttit och väntat ett tag var det min tur.
Dock så visade det sig att jag var tvungen att ansöka om att få bli svensk medborgare.
Jo de är ju klart, det borde jag ha tänkt på X)
Så då fick jag tralla bort till länsstyrelsen.
Där fick jag några fler papper som mina föräldrar ska skriva på.
Sen sa de på länsstyrelsen att jag också var tvungen att ringa till skatteverket för att de skulle skicka ett personbevis till mig.
Asså varför kunde inte polisen bara ha sagt att jag var tvungen att ha allt det här ifrån början?
Mamma ringde ju in innan jag gick till polisen och frågade ifall jag behövde ha med mig något mera än de papprena som jag hade med mig ifrån början, och då hade de sagt att det inte behövdes.
Aja jag får palla mig bort till polisen igen någon dag då :P



inte längre frustrerad

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har jag var och tagit ett hål i örat, men inte riktigt varit nöjd med det.
Så idag när min kompis Tyra kom hit bad jag henne säga vad hon tyckte om hålet.
Och  precis som jag tyckte hon att de satt för högt upp och för långt ifrån de gmla hålet jag har.
Så då bestämde jag mig.
Tyra tog ut öronhänget.
Nu är det bara till att vänta på att det hålet har läkt så att jag kan be henne ta om det hålet, för jag lär inte gå tillbaks till Smycket igen.
Fy åt helvete vad hon hade satt det fel.
Men vi slutade inte där.
Jag hade ju ändå bestämt att jag skulle ha ett till hål i det andra örat.
Så min mamma fick sätta en prick på örat där jag ville ha mitt hål.
Och den här gången kollade Mamma, Tyra och jag så att hålet faktiskt satt rätt.
Nu när jag var helt nöjd med placeringen återstod det bara för Tyra att ta hålet med.
Hon hade aldrig gjort något sådant innan, så hon var väl lite nervös.
Men med en rå potatis bakom örat och ett kokt öronhänge lyckades hon ta hålet.
Den här gången är jag riktigt nöjd!
Så vill passa på att tack Tyra som var grymt schyst och tog hålet åt mig, du äger! =D


Apu..

Praktik..
Ett roligt påhitt från skolans sida ifall man frågar mig.
Man ska ge sig iväg från sina vanliga studier i några veckor för att testa på arbetslivet.
Jo de låter ju bra.
Slippa skolan blir ju väldigt nice.
Och testa på att jobba lite innan man börjar med det på "riktigt" kan ju också vara bra.
Men hallå!
Man testar ju inte på  arbetslivet på riktigt..
Jag menar du börjar med att tigga till dig en praktikplats, men det är ju inte som att söka jobb där du måste ha cv, och måste gå på en massa jobbintervjuer.
Sen när dagen är kommen så är du sketa nervös för att gå till det här stället som du ska vara på i någon vecka.
Du kommer dit och presenterar dig för din handledare.
Och det första din handledare säger är att han/hon inte riktigt vet va de ska ge dig för arbetsuppgifter.
Du får helt enkelt göra tråkgörat som ingen av de anställda vill ta i tu med.
Jippi.
Asså seriöst, man blir ju utnyttjad!
Du går till din apu, du ska vara glad och trevlig samt jobba på som sjutton.
Men ingen har riktigt tid för att visa hur allt egentligen ska göras, så man står där lite osäker på ifall man vågar göra det eller inte.
Men så kommer du på att ifall du inte gör något kommer handledaren kalla dig lat.
Känns ju bra, or not..
Och värst av allt, när dessa veckor har gått å du har jobbat stenhårt med all skitgöra så får du inte ens betalt för det.
För trotsallt så har du jobbat på lika hårt som en del anställda utan att ens ha förutsättningen för att jobba så vilket de anställda har.
Men du får inte betalt..
Efter att praktiserat på Rilo Zoopermarket i tre veckor i höstas fick jag ett par ridhandskar.
Visst de var fina..
Men du kunde ju ha frågat mig ifall jag red..
V sjutton ska jag med ett par ridhandskar till, när jag inte ens gillar hästar?
(inget illa mot hästar, jag tycker bara att de är lite läskiga)
Tack för det rilo.
Just nu så är jag på en annan apu plats.
Jag tänker inte säga vilken eftersom jag har en del inte så roliga saker att säga om denna.
Men det är ett hundtrim i Jönköping.
Jag har varit där lite mer än en vecka nu.
I början var det toppen, jag ville nämligen ha en ganska chill plats så att jag inte skulle behöva gå så långa dagar.
Och det lyckades jag få.
Jag var jätte nöjd i början, men allt eftersom dagarna gick började jag inse att min handledare kanske inte precis var den trevligaste personen jag har stött på.
Det är nämligen en till praktikant på min praktikplats, och min handledare började snacka mer och mer skit om den praktikanten för mig när an inte hörde.
Moget?
Och vad hindrar min handledare från att snacka skit om mig när jag inte hör?
Det känns ju bra..
Nä det har med apu känns inge bra, de jag har lärt mig hittills är mest att de finns en massa konstiga, omogna människor här i världen.
Apu är nog inget för mig.


Frustrerad!

Igår gjorde jag något efterlängtat, jag tog ett nytt hål i mitt öra.
Jag har tänk på att göra det ett litet tag, och fick nu äntligen tid för att gå och göra det.
Så jag gick till butiken Smycket eftersom att jag visste att de tog hål i öronen där.
Jag har nämligen varit med när en annan kompis var där och tog ett hål.
Hur som helst, jag gick dit.
När jag går in står det två personer bakom kassan, och jag säger till dem att jag har lust att ta ett hål i örat.
En lite äldre dam kring 50 år tar hand om mig och frågar vilket öronhänge jag vill ha i.
Efter att ha funderat lite bestämmer jag mig för de ljusblåa öronhänget.
Och hon börjar plocka fram allt som behövs för att ta hålet.
Sedan ber hon mig att sätta mig på stolen och frågar vart någonstans jag vill ha mitt hål.
Jag pekar och säger vart jag vill ha det, samt så säger jag att jag har tänkt att de ska vara tre på rad där.
Hon nickar som om hon förstår, sen ger hon mig en spegel så att jag ska kunna se vart hon gör pricken med pennan där hon har tänkt sätta mitt hål.
Jag försökte se, men det var svårt.
Men så tänkte jag att jag har ju sagt till henna hur jag vill ha det så det blir nog bra.
Jag sa även till henne att jag inte riktigt såg, men att jag litade på hennes bedömning av vart hålet skulle sitta.
Hon tar hålet och jag går nöjd där ifrån.
Så fort jag kommer hem så säger jag glatt till mamma att nu har jag tagit mitt hål, och så visar jag stolt upp det.
Till min besvikelse så ser mamma lite skeptisk ut, och frågar om inte hålet sitter lite för högt upp jämfört med mitt tidigare hål.
Jag tittar själv efter i spegeln hemma där jag nu kunde se ordentligt hur det såg ut, och till min besvikelse så insåg jag att mamma precis som vanligt hade rätt..
Fy skjutton vad förbannad jag är på den gamla damen som inte tittade efter vart mitt förra hål satt ordentligt!
Hur jävla svårt kan det vara att sätta ett hål i örat rätt?
Ne dit går jag inte flera gånger.
Jag har inte riktigt bestämt mig än ifall jag ska låta örhänget sitta kvar, eller om jag ska ta bort det och låta hålet läka istället.
Jag överlämnar det beslutet åt min bästis som kommer på torsdag.
Åter igen, fy sjutton på den gamla tanten inne på smycket butiken!


Saknade älsklingar

För inte så länge sen hade jag tre små underbara gerbiler.
Det är snart ett år sen den sista utav dem dog.
Det var ett hårt slag för mig, jag var så van vid att ha dem i mitt liv.
Så när de var borta kände jag tysnaden tränga sig in.
Bara en sån sak som att sova på nätterna blev svårt då jag var så van vid att höra ljudet av dem gräva i sin bur varje natt innan jag somnade inte längre fanns.
Kärlek kan ta form av många ting.
Mina små älskade gerbiler kommer för alltid vara mina första riktiga egna husdjur som jag älskade mest på denna jord.
Jag hoppas att ni har det bra där ni är nu, och att ni får vara tillsammans.
Älskade Luna, Lucia och kia <3

Vill ha hund!

Jag vet, jag vet.
Detta eviga tjat från allt å alla om att de vill ha hund helatiden.
Att folk inte har fattat vilken plåga det är..
Ut å gå stup i kvarten, borsta där, borsta här, köpa mat där o.s.v.
Vem bryr sig?
JAG VILL HA HUND!
Inte vilken hund som helst. jag vill ha en finsk lapphund.
Gu va söta de är!
Som en ända nallebjörn.
De hela börja när jag fick se pets hund seven.
Jag hade aldrig sett något liknande innan å tyckte den såg ut just som en nallebjörn.
I början var det inte så mycket med det, visst att den såg annorlunda ut men sen var det inte så mycket mer.
Hundar har nämligen en tendens att total ingnorera mig.
Frågamig inte varför, för det vet jag inte.
Men den här hunden ingnorera mig inte. Okej, den blev väl inte precis överdrivet glad när den träffade mig heller.
Men den ingnorerade mig inte, uten kom fram å ville bli häsad på.
Nu för tiden verkar den till och med tycka att jag är helt okej :D
Jag vet, jag är löjlig nu. Men de du, de brukar jag vara..
Hur som helst har jag blivit helkär i denna ras, och är helt besatt av att skaffa en.
Dock så räcker verkan tid eller pengar till för en sådan fin liten sak, så jag får väl nöja mig med att titta på bilden nedan :P



Ge mig lust att gå till skolan

Okej eftersom jag är ny så har jag ju inte berättat så värst mycket om mig själv, men tro det eller ej så är jag med i min skolas elevråd.
Så då kan ni kanske ana att jag är lite engagerad i sådant som berör skolgången.
Och nu så har de hänt något på facebook, de är nämlign en slags evenemang 
som har startas som kallas för:
Ge mig lust att gå till skolan
Det hela går ut på att man ska ta en bild på sig själv när man håller en lapp framför sig där det står, ge mig lust att gå till skolan.
Med hjälp av alla de som gör detta ska organisationen SVEA
(sveriges elevråd, som vårat elevråd råkar var medlemmar i)
försöka få eleverna mer engagerade i sin skola för att göra den bättre.
Jo visst de låter la bra. Själv har jag inte tagit någon bild än, men kanske dags att göra det snart.
Ni skulle få länken, dock så får jag det inte till att funka så att jag kan länka den :/
Aja engagerad va ordet :P


Innan jag ger upp helt, här är i vart fall länken :P  https://www.facebook.com/events/403350959683015/


Skolmaten suger!

Efter att ha gått på Gymnasiet i över 2 år, har jag äntligen kommit fram till att min skola totalsuger!
Maten är kass, så att leva på knäckebröd till lunch tillhör vardagen vid det här laget.
Varför ska det vara så svårt att skaffa ätlig mat till skolorna?
Jag menar det är inte konstigt att man slänger maten, man går ju in och så tar man lite. och sen när man har stoppat första tuggan i munnen känner man hur maten smakar.
Sluta klaga på att vi slänger maten!
Laga god mat istället!!

Nystart

Helt ny på detta, så tänkte försöka lista ut hur man gör:P

Helt ny på de här så nu äre dags att lista ut hur det fungerar.

RSS 2.0