Jag läste precis Jonathan Newtons "det nya betygssystemet maler sönder våra barn"

http://asikt.dn.se/asikt/debatt/det-nya-betygssystemet-maler-sonder-vara-barn/

Jag är inget geni eller så.

Det finns bra många som är mycket smartare än vad jag är.

Dock så finns det även en hel del som är dummare än vad jag är.

Men utav den lilla begåvning jag besitter är min slutsats att man ska skatta sig lyckligt om man är lite dum.

Det var inget jag tänkte när jag var mindre.

På den tiden såg jag upp till de som var smarta och ville bli som dem.

 

Jag tror inte att jag är ensam om målet att vara lycklig i livet.

Det har slagit mig att desto dummare man är desto lyckligare tycks man vara.

Så jag har nu gått ifrån att tycka synd om de som är lite mindre pluggbegåvade till att avundas dem.

 

De sätter inte onödig press på sig själva.

De nöjer sig med det de får.

Simpla vardagsgrejer är allt de behöver för att vara lyckliga. 

 

Detta är självklart grejer som skulle göra mig lycklig med. Men jag tycks aldrig nöja mig...

Jag vet att om jag pressar mig tillräckligt mycket så kan jag lyckas.

Lyckas att få ett bra avlönat jobb, lyckas göra ett namn av mig själv, lyckas skaffa alla materiala prylar jag kan tänkas vilja ha.

 

Men detta är ju inte saker som faktiskt ger mig äkta lycka.. min lycka finner jag i min omgivning och har alltid gjort. Att omgivande mig själv med personer som älskar mig och får mig att känna mig tillräcklig.

 

Men varför utsätter jag mig då för denna press att jag måste "lyckas" i livet? 

Jo, för att jag vet att jag är kapabel till det.

Men bara för att jag kan, betyder det inte att jag blir lycklig av det..

 

Faktum är att denna press jag sätter på mig själv, och som jag känner att min omgivning har på mig, gör mig olycklig.

Och jag tror dessvärre att jag inte är ensam om det.

 

Desto dummare desto bättre!

Det dummare man är desto mindre bekymmer är min teori.

Boys Will be Boys är ett igenkänd uttryck. 

Det jag vill poängtera med uttrycket är att det finns vissa beteenden hos killar som tjejer inte delar och att det är okej, och det är bara till att respektera dem.

 

Det jag egentligen vill uppmärksamma med detta inlägg är Boys Will be Boys VS Girls Will be Girls.

 

 

Vad menar jag med detta?

I princip att samma sak bör gälla för tjejer som det gör för killar.

 

Vad är det jag syftar på?

Jag syftar på våldtäkter...

 

Hur tänker jag nu?

Jo jag tänker på ursäkten att tjejer klär sig på ett visst sätt och att detta av någon anledning ger rätten att våldta.

Att vilja klä upp sig innebär olika för olika personer, men det är ganska vanligt beteende hos tjejer att vilja klä sig på ett sätt som ger en uppmärksamhet. 

Ska tjejer då behöva skylla sig själva för att de råkar ut för en våldtäkt pga det? 

NEJ!

Girls Will be Girls!

Låt oss och respektera det! 

Man måste inte själv tycka att det är lämplig klädsel för att kunna respektera personen i frågans val.

 

Boys Will be Boys VS Girls Will be Girls!

Vi måste fortfarande respektera människan.

Säger man nej så är det NEJ som gäller oavsett klädsel!

 

Jag respekterar att många killar gillar att lägga pengar på en flashig bil, jag behöver inte själv tycka att den är särskilt snygg, men det ger mig inte rätten att förstöra den.

Jag förväntar mig samma respekt tillbaka.

 

I helgen satt vi hundvakt.

Det hjälpte inte precis...

Jag har i många år nu velat skaffa min första hund.

Man måste dock vara realistiskt och jag inser såklart att det inte passar sig just nu.

Men ändå!

Det finns en del raser jag är lite mer sugen på att skaffa än andra, men har bestämt  mig för att en svart labrador ska bli den första ras jag skaffar. 

Nu sitter jag här vid blocket och drömmer mig bort. 

En dag, inte nu men sen ska denna svarta labbe bli min!

Nu är det äntligen advent igen.

Alla som känner mig vet vad detta innebär, men för er andra ska jag berätta det för er. 

 

Första advent är en dag jag har väntat på sedan nyår, och gör varje år.

Men för att ni ska förstå så måste jag berätta om mitt Harry Potter missbruk.

Jag som många fler älskar Harry Potter filmerna, och har gjort sen de kom ut. 

För min del innebar detta att jag såg dessa filmer fler gånger än vad jag kunde räkna till...

Illa nog blev jag så beroende av filmerna att jag kunde de in och utantill, och började lite smått tröttna på dem..

Men ett liv då jag inte uppskattar Harry Potter filmerna var otänkbart!

Jag funderade ett tag och kände att Harry Potter och juletider hörde samman.

Det har sina logiska förklaringar en liga följade:

• Varje film innehåller julscener.
• Harry Potter filmerna visas alltid på tv vid jul.

Det var egentligen de anledningarna som jag hade i åtanke..

Hur som helst så införskaffade jag en regel för att undvika att tröttna på filmerna.

Regeln innebär att jag inte under några omständigheter få se någon av filmerna förens första advent.

 

Nu är första advent kommit och mitt dyrkade har börjat.

Som jag har längtat!

Skärpning Åsa Romson!

Nog för att miljön är en viktig fråga, men vart fan är empatin för människoliv? 

Nedan citerar jag Åsas twitter som hon publicerade medan människoliven fortfarande togs:

 

 

Tankar går till de drabbade i Paris 2015-11-13 

Min kärlek och jag har nu varit sambos i lite mer än ett år.

Jag tänkte att jag skulle avslöja en liten hemlighet för er..

Det är fan inte alltid så jävla lätt och underbart som man kan tro!

 

Helvete vad vi har fått kompromissa för att få det till att fungera.

Alla dessa vanor som man har, och alla hans vanor.

Jisses..

 

Trots att vi nu är överens om det mest grundläggande finns det fortfarande saker vi kan behöva ha långa diskussioner om innan vi kommer överens (han inser att jag har rätt) om hur det ska vara.

 

För alla er som är nyblivna sambos, håll ut!

Om ni älskar varandra så löser det sig tillslut. 

Finns ju trots allt inget som är så mysigt som att få spendera varje kväll med kärleken.

 

Vill bara uppmärksamma alla fantastiska studenter om denna underbara app.

Kan ju erkänna att den har en tendens att skapa ett beroende. 

Men så värt det enligt mig. 

 

Jag funderade lite på problemet med mobiltelefoner under skoltid. Det skrivs en del om att eleverna sitter inne på facebook istället för att lyssna på lektionerna.
Jag läste precis att det även anses vara ett problem med hur ungdomar tar foton på sig själva och klasskamrater för att sedan lägga ut bilderna på sociala medier.
Det här med mobiler under skoltid har tydligen blivit ett stort problem, men jag förstår inte riktigt varför.

 
Hur svårt ska det vara att ha ett mobilskåp där barnens/ ungdomarnas mobiler låses in under dagen?
De är i skolan för att lära sig nödvändiga baskunskaper inte för att surfa på nätet.  Och hur svårt ska det vara att umgås med sina klasskamrater under rasterna utan att blanda in mobiltelefoner eller det som medföljer mobiltelefonerna? Det har ju fungerat utmärkt i generationer, varför skulle det inte fungera nu?

Visserligen kan det ju vara så att föräldrar måste få ta på sina ungar i nödfall under dagen. Men varför har man då inte en mobiltelefon till varje klassrum som föräldrar kan ringa till vid nödfall eller tvärtom om det är en förälder som måste nås.

Jag kanske inte har funderat igenom det här tillräckligt, men det känns inte som om detta borde vara ett så stort problem som det verkar ha blivit..

Det är svårt att undgå "the ice bucket challenge" som nu sprids över internet.
Orsaken till utmaningen är att uppmärksamma sjukdomen ALS (Amyotrofisk lateralskleros), samt för att samla in pengar till forskning på ALS.
Jag kan inte annat än starkt stödja the ice bucket challenge!
I nuläget vet man väldigt lite om varför man drabbas av ALS och hur det ska behandlas.
På grund av detta är man dödsdömd om man får diagnosen...
Det finns inte ens hopp om tillfriskning då det forskas alldeles för lite om ALS.
50% av de som insjuknar i ALS dör inom 18 månader.
Detta gör att möjligheten är liten för de som insjuknar att uppmärksamma omvärlden om ALS.
Om omvärlden inte vet om denna ovanliga sjukdom hur ska de då kunna skänka pengar till forskningen?
Tack vare the ice bucket challenge vet nu många fler om sjukdomen och det har donerats mycket mera pengar till forskningen.

Jag känner nu ett hopp om att i framtiden kommer det i vart fall gå att bromsa denna sjukdom och ge de drabbade ett längre och drägligare liv.

Klicka på länken: http://www.upworthy.com/the-last-ice-bucket-challenge-you-need-to-see-and-you-really-should-see-it?c=ufb1

 

För att läsa mer om sjukdomen klicka på länken: http://www.alsa.org/about-als/what-is-als.html

 

Här donerar Bushs pengar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19396380.ab

 

Jag känner att jag nördar väldigt mycket..
Men vad ska man annars göra med all denna fritid?

Så efter rekommendationer från min bror och vänner började Oliver och jag att kolla på Breaking Bad.
Det handlar om en kemilärare som får lungcancer, och då bestämmer sig för att göra något för att skaffa fram pengar till sin familj.
Så han ger sig in i knarkvärden genom att börja tillverka metenamin.
Och som alla andra säger "riktigt bra är den".
http://www.swestream.se/breaking-bad-s01e01/breaking-bad-s01e01-video_3004b8e55.html

De senaste veckorna har jag fullkomligt knarkat South Park!

En så himla bra serie.
Det kanske inte är något för den som är fin i kanten om man säger så.
Men himla kul är det.
Har snart sett alla avsnitten..
Sicken liten nörd jag är X)

 

Så efter att ha lyssnat på Elins prat om denna serie tänkte jag att jag skulle kolla in den lite.

Och jisses vad jag stör mig på den!
Allt är så löjligt.
Jag menar, "rädda hans stad"?
Och för det måste han springa runt och mörda en massa med pilar?

Nä en riktigt löjlig variation på Robin Hood är vad det är.
Men de absolut konstigaste med den är att jag gillar den.
Jag har ingen aning om varför, men på något sätt tycker jag verkligen om att kolla på den.
Om du har lust att testa du med, så klicka på länken.
http://www.dreamfilm.se/film/917/arrow-s01.html

 

Denna månad..
Inte nog med att det nyss var jul, och det skulle köpas julklappar för alla pengar man hade sparat.
Innan man ens hinner bygga upp sin budget igen så kommer mars..
Och så klart ska ju halva släkten fylla år denna månad!
Var man inte pank efter jul så är man det nu.
Och så klart har ju min nya lillebror bestämt sig för att även han ska fylla år i mars.
Men vad gör man?
Grattis på alla som fyller år =)

 

De va ett litet tag sen sist nu.
Men så kom kreativiteten smygandes, och jag fick lust att måla lite.
Och eftersom det är så tomt på min älsklings vägg fick det bli en liten beagle som kan hålla honom sällskap när jag inte kan det ;)