Bullbak

De är inte precis varje dag jag ställer mig och bakar bullar.
Jag har nämligen lite "förbi" för mat som tar längre tid att laga än att äta.
Men igår fick jag och Oliver för oss att vi skulle ta och baka lite bullar.
Vi började med att kolla igeonom så att vi hade allt vi behövede för att baka dem.
Vilket vi så klart inte hade, så vi fick sticka iväg till Hemköp för att inhandla vetemjöl och jäst.
Efter det stack vi och hämtade en av Olivers vänner för att tvinga honom att titta på medans vi bakade :P'
Och gissa vad.
Jag och Ollan ägde på att baka bullar!
Efter att ha slängt ihop dega och låtit den jäsa, kunde vi konstatera att Oliver sög på att kavla ut degen..
Men med lite proffs hjälp gick det bra i alla fall.
Medans bullarna var i ugnen spelade vi kort.
( dessvärre så vann jag inte..)
Jisses vad bullarna hade jäst när det var dags att ta ut dem :O
Och goda var de.
Lite senare på kvällen stack vi hem till en av Olivers vänner för att spela kort
(då jag åter igen inte lyckades vinna..)
Och medans vi spelade så proppade vi oss massa goda bullar.
Dock så tog de slut, så de blir till att bakna nya snart igen.

sims

Klalla mig nörd.
Men ja, jag gillar att nörda sims 3.
När jag gjorde det på min dator hemma så kracha den, så hade inte spelat på riktigt länge.
Men som kom Ollan på att spelet antagligen fungerar på hans dator.
Så när jag är hos honom nördar jag järnet.
De är ju skit kul att designa sina egna hus och sådant!
Nu senast har jag designat ett riktigt nice hus.
Jag har gjort en familj
( som är väldigt glad i att skaffa barn)
och spelat på ett tag.
De är ganska chill och så.
Men kan ni förstå frustationen jag känner när spelet plötsligt bara lägger av och det har hänt en massa som jag inte har hunnit spara?
Nä stunder som denna tappar man lusten att spela...
Men så småningom får jag någ tillbaks den lusten :P
Tills dess får jag väl ta och krama sönder Ollan =)

Verum

Smaska precis i mig lite av min favorit fil, verumfil.
I vanliga fall är jag ingen fil ätare, men saken är den att verum smakar inte som fil.
Det smakar med som en väldigt god yoghurt.
Personligen har jag favoritsmaken fläder och hallon.
Mumsigt!
Jag upptäckte verumfilen våren 2010 efter att ha sprungit vårruset med ett par kompisar.
Efter man hade sprungit runda fick man nämligen lite "fika" där det bland annat bjöds på en verumfil.
Herre gud vad vi gillade den!
Men tiden gick och jag tänkte inte mer på den underbart goda filen.
Efter ett år då jag åter igen hade sprungit vårruset bjöds det på verumfil efter rundan.
Den här gången glömde jag inte bort den.
Jag var bara tvungen till att få den igen.
Så min snälla mamma köpte hem ett paket.
Jisses vad jag åt fil den sommaren!
Jag valde till och med att ta med mig verumfil istället för godis när jag åkte iväg för några dagar.
bild på hur detta gick kommer här:



Jag blev tvungen att köpa en ny kamera efter detta påhitt..
Det jag vill komma fram till är att verumfil är sjukt gott.
Hyllning till den som uppfann verumfilen!!

Pass

Kanske inte så många som vet, men jag är faktisk norsk medborgare.
Eller a, i vart fall några veckor till.
Jag har nämligen tänkt att byt till Svenskt medborgar skap.
Okej så här ligger det till:
När jag föddes var inte mina föräldrar gifta med varandra.
Och eftersom min mamma är norsk medborgare och var det även då så blev jag det automatiskt, fastän jag har bott hela mitt liv här i sverige.
Men eftersom jag är norsk så har det varigt väldigt svårt för mig att skaffa id-kort, vilket jag nu börjar bli i ganska stort behov utav.
Sen kan de ju vara lite kul att få rösta riksdagsvalet :P
Hur som helst så gick jag till polisen idag för att försöka fixa ett nytt svenskt pass åt mig.
Jag hade även med mig något pappar som min pappa hade skrivit på om att han gick med på att jag byter medborgarskap, eftersom att jag inte har fyllt 18 riktigt än så var jag tvungen att ha de papperna.
Jag var hos polisen kl. 10.00 eftersom att jag ville bli klar så tidigt som möjligt.
Man vill ju inte bli sen till praktiken, eller vill man det?
Efter att ha suttit och väntat ett tag var det min tur.
Dock så visade det sig att jag var tvungen att ansöka om att få bli svensk medborgare.
Jo de är ju klart, det borde jag ha tänkt på X)
Så då fick jag tralla bort till länsstyrelsen.
Där fick jag några fler papper som mina föräldrar ska skriva på.
Sen sa de på länsstyrelsen att jag också var tvungen att ringa till skatteverket för att de skulle skicka ett personbevis till mig.
Asså varför kunde inte polisen bara ha sagt att jag var tvungen att ha allt det här ifrån början?
Mamma ringde ju in innan jag gick till polisen och frågade ifall jag behövde ha med mig något mera än de papprena som jag hade med mig ifrån början, och då hade de sagt att det inte behövdes.
Aja jag får palla mig bort till polisen igen någon dag då :P



inte längre frustrerad

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har jag var och tagit ett hål i örat, men inte riktigt varit nöjd med det.
Så idag när min kompis Tyra kom hit bad jag henne säga vad hon tyckte om hålet.
Och  precis som jag tyckte hon att de satt för högt upp och för långt ifrån de gmla hålet jag har.
Så då bestämde jag mig.
Tyra tog ut öronhänget.
Nu är det bara till att vänta på att det hålet har läkt så att jag kan be henne ta om det hålet, för jag lär inte gå tillbaks till Smycket igen.
Fy åt helvete vad hon hade satt det fel.
Men vi slutade inte där.
Jag hade ju ändå bestämt att jag skulle ha ett till hål i det andra örat.
Så min mamma fick sätta en prick på örat där jag ville ha mitt hål.
Och den här gången kollade Mamma, Tyra och jag så att hålet faktiskt satt rätt.
Nu när jag var helt nöjd med placeringen återstod det bara för Tyra att ta hålet med.
Hon hade aldrig gjort något sådant innan, så hon var väl lite nervös.
Men med en rå potatis bakom örat och ett kokt öronhänge lyckades hon ta hålet.
Den här gången är jag riktigt nöjd!
Så vill passa på att tack Tyra som var grymt schyst och tog hålet åt mig, du äger! =D


Frustrerad!

Igår gjorde jag något efterlängtat, jag tog ett nytt hål i mitt öra.
Jag har tänk på att göra det ett litet tag, och fick nu äntligen tid för att gå och göra det.
Så jag gick till butiken Smycket eftersom att jag visste att de tog hål i öronen där.
Jag har nämligen varit med när en annan kompis var där och tog ett hål.
Hur som helst, jag gick dit.
När jag går in står det två personer bakom kassan, och jag säger till dem att jag har lust att ta ett hål i örat.
En lite äldre dam kring 50 år tar hand om mig och frågar vilket öronhänge jag vill ha i.
Efter att ha funderat lite bestämmer jag mig för de ljusblåa öronhänget.
Och hon börjar plocka fram allt som behövs för att ta hålet.
Sedan ber hon mig att sätta mig på stolen och frågar vart någonstans jag vill ha mitt hål.
Jag pekar och säger vart jag vill ha det, samt så säger jag att jag har tänkt att de ska vara tre på rad där.
Hon nickar som om hon förstår, sen ger hon mig en spegel så att jag ska kunna se vart hon gör pricken med pennan där hon har tänkt sätta mitt hål.
Jag försökte se, men det var svårt.
Men så tänkte jag att jag har ju sagt till henna hur jag vill ha det så det blir nog bra.
Jag sa även till henne att jag inte riktigt såg, men att jag litade på hennes bedömning av vart hålet skulle sitta.
Hon tar hålet och jag går nöjd där ifrån.
Så fort jag kommer hem så säger jag glatt till mamma att nu har jag tagit mitt hål, och så visar jag stolt upp det.
Till min besvikelse så ser mamma lite skeptisk ut, och frågar om inte hålet sitter lite för högt upp jämfört med mitt tidigare hål.
Jag tittar själv efter i spegeln hemma där jag nu kunde se ordentligt hur det såg ut, och till min besvikelse så insåg jag att mamma precis som vanligt hade rätt..
Fy skjutton vad förbannad jag är på den gamla damen som inte tittade efter vart mitt förra hål satt ordentligt!
Hur jävla svårt kan det vara att sätta ett hål i örat rätt?
Ne dit går jag inte flera gånger.
Jag har inte riktigt bestämt mig än ifall jag ska låta örhänget sitta kvar, eller om jag ska ta bort det och låta hålet läka istället.
Jag överlämnar det beslutet åt min bästis som kommer på torsdag.
Åter igen, fy sjutton på den gamla tanten inne på smycket butiken!


Vill ha hund!

Jag vet, jag vet.
Detta eviga tjat från allt å alla om att de vill ha hund helatiden.
Att folk inte har fattat vilken plåga det är..
Ut å gå stup i kvarten, borsta där, borsta här, köpa mat där o.s.v.
Vem bryr sig?
JAG VILL HA HUND!
Inte vilken hund som helst. jag vill ha en finsk lapphund.
Gu va söta de är!
Som en ända nallebjörn.
De hela börja när jag fick se pets hund seven.
Jag hade aldrig sett något liknande innan å tyckte den såg ut just som en nallebjörn.
I början var det inte så mycket med det, visst att den såg annorlunda ut men sen var det inte så mycket mer.
Hundar har nämligen en tendens att total ingnorera mig.
Frågamig inte varför, för det vet jag inte.
Men den här hunden ingnorera mig inte. Okej, den blev väl inte precis överdrivet glad när den träffade mig heller.
Men den ingnorerade mig inte, uten kom fram å ville bli häsad på.
Nu för tiden verkar den till och med tycka att jag är helt okej :D
Jag vet, jag är löjlig nu. Men de du, de brukar jag vara..
Hur som helst har jag blivit helkär i denna ras, och är helt besatt av att skaffa en.
Dock så räcker verkan tid eller pengar till för en sådan fin liten sak, så jag får väl nöja mig med att titta på bilden nedan :P



Nystart

Helt ny på detta, så tänkte försöka lista ut hur man gör:P

Helt ny på de här så nu äre dags att lista ut hur det fungerar.

Nyare inlägg
RSS 2.0