Det nya betygssystemet..
Jag läste precis Jonathan Newtons "det nya betygssystemet maler sönder våra barn"
http://asikt.dn.se/asikt/debatt/det-nya-betygssystemet-maler-sonder-vara-barn/
Jag själv är 94:a och studerade därför i det gamla betygsystemet upp till gymnasiet.
Nu på högskolenivå använder jag mig istället av det nya betygsystemet.
Det Jonathan säger om det nya betygsystemets struktur kan jag själv intyga på att det stämmer.
Nu på högskolenivå använder jag mig istället av det nya betygsystemet.
Det Jonathan säger om det nya betygsystemets struktur kan jag själv intyga på att det stämmer.
På högskolenivå kan jag tycka att detta inte är något märkvärdigt.
Men att 12åringar ska följa kriterierna som betygsystemet kraven är SJUKT!
Personligen anser jag att man inte ens behöver införa betyg över huvud taget förens eleverna går i 8:an.
Efter 14års studier kan jag intyga att ens betyg egentligen inte spelar så stor roll förens man går i gymnasiet.
Det jag lärde mig på högstadiet är ont om mycket bortglömt..
Det jag minns från den tiden är ändå bara grunderna, som ett godkänt innebär.
Dessa är självklart oerhört viktiga för att klara gymnasiet där betygen är av större vikt för ens framtid.
Men verken i gymnasienivå eller högskolenivå har jag haft användning för den kunskap de högre betygen innebar, och detta var enligt det gamla betygsystemet..
Efter 14års studier kan jag intyga att ens betyg egentligen inte spelar så stor roll förens man går i gymnasiet.
Det jag lärde mig på högstadiet är ont om mycket bortglömt..
Det jag minns från den tiden är ändå bara grunderna, som ett godkänt innebär.
Dessa är självklart oerhört viktiga för att klara gymnasiet där betygen är av större vikt för ens framtid.
Men verken i gymnasienivå eller högskolenivå har jag haft användning för den kunskap de högre betygen innebar, och detta var enligt det gamla betygsystemet..
Varför ska vi utsätta barnen för denna press?
Vad tjänar det till att slå på de som redan ligger?
Borde man inte istället belöna en bra insats och uppmuntra inlärningen?
Är betyget verkligen det viktigaste på den nivån?
Är inte det viktigaste att barnen förstår och kan bruka sina kunskaper?
Vad tjänar det till att slå på de som redan ligger?
Borde man inte istället belöna en bra insats och uppmuntra inlärningen?
Är betyget verkligen det viktigaste på den nivån?
Är inte det viktigaste att barnen förstår och kan bruka sina kunskaper?
För tänk på det, de är fortfarande barn!
Låt dem vara barn!
Tids nog måste de ändå bli vuxna med alla de krav det innebär.
Låt dem vara barn!
Tids nog måste de ändå bli vuxna med alla de krav det innebär.
Nedan är en skärmdump från Jonathans text:
Desto dummare desto bättre
Jag är inget geni eller så.
Det finns bra många som är mycket smartare än vad jag är.
Dock så finns det även en hel del som är dummare än vad jag är.
Men utav den lilla begåvning jag besitter är min slutsats att man ska skatta sig lyckligt om man är lite dum.
Det var inget jag tänkte när jag var mindre.
På den tiden såg jag upp till de som var smarta och ville bli som dem.
Jag tror inte att jag är ensam om målet att vara lycklig i livet.
Det har slagit mig att desto dummare man är desto lyckligare tycks man vara.
Så jag har nu gått ifrån att tycka synd om de som är lite mindre pluggbegåvade till att avundas dem.
De sätter inte onödig press på sig själva.
De nöjer sig med det de får.
Simpla vardagsgrejer är allt de behöver för att vara lyckliga.
Detta är självklart grejer som skulle göra mig lycklig med. Men jag tycks aldrig nöja mig...
Jag vet att om jag pressar mig tillräckligt mycket så kan jag lyckas.
Lyckas att få ett bra avlönat jobb, lyckas göra ett namn av mig själv, lyckas skaffa alla materiala prylar jag kan tänkas vilja ha.
Men detta är ju inte saker som faktiskt ger mig äkta lycka.. min lycka finner jag i min omgivning och har alltid gjort. Att omgivande mig själv med personer som älskar mig och får mig att känna mig tillräcklig.
Men varför utsätter jag mig då för denna press att jag måste "lyckas" i livet?
Jo, för att jag vet att jag är kapabel till det.
Men bara för att jag kan, betyder det inte att jag blir lycklig av det..
Faktum är att denna press jag sätter på mig själv, och som jag känner att min omgivning har på mig, gör mig olycklig.
Och jag tror dessvärre att jag inte är ensam om det.
Desto dummare desto bättre!
Det dummare man är desto mindre bekymmer är min teori.
Boys Will be Boys
Boys Will be Boys är ett igenkänd uttryck.
Det jag vill poängtera med uttrycket är att det finns vissa beteenden hos killar som tjejer inte delar och att det är okej, och det är bara till att respektera dem.
Det jag egentligen vill uppmärksamma med detta inlägg är Boys Will be Boys VS Girls Will be Girls.
Vad menar jag med detta?
I princip att samma sak bör gälla för tjejer som det gör för killar.
Vad är det jag syftar på?
Jag syftar på våldtäkter...
Hur tänker jag nu?
Jo jag tänker på ursäkten att tjejer klär sig på ett visst sätt och att detta av någon anledning ger rätten att våldta.
Att vilja klä upp sig innebär olika för olika personer, men det är ganska vanligt beteende hos tjejer att vilja klä sig på ett sätt som ger en uppmärksamhet.
Ska tjejer då behöva skylla sig själva för att de råkar ut för en våldtäkt pga det?
NEJ!
Girls Will be Girls!
Låt oss och respektera det!
Man måste inte själv tycka att det är lämplig klädsel för att kunna respektera personen i frågans val.
Boys Will be Boys VS Girls Will be Girls!
Vi måste fortfarande respektera människan.
Säger man nej så är det NEJ som gäller oavsett klädsel!
Jag respekterar att många killar gillar att lägga pengar på en flashig bil, jag behöver inte själv tycka att den är särskilt snygg, men det ger mig inte rätten att förstöra den.
Jag förväntar mig samma respekt tillbaka.
Sugen på hund
I helgen satt vi hundvakt.
Det hjälpte inte precis...
Jag har i många år nu velat skaffa min första hund.
Man måste dock vara realistiskt och jag inser såklart att det inte passar sig just nu.
Men ändå!
Det finns en del raser jag är lite mer sugen på att skaffa än andra, men har bestämt mig för att en svart labrador ska bli den första ras jag skaffar.
Nu sitter jag här vid blocket och drömmer mig bort.
En dag, inte nu men sen ska denna svarta labbe bli min!
Äntligen advent
Nu är det äntligen advent igen.
Alla som känner mig vet vad detta innebär, men för er andra ska jag berätta det för er.
Första advent är en dag jag har väntat på sedan nyår, och gör varje år.
Men för att ni ska förstå så måste jag berätta om mitt Harry Potter missbruk.
Jag som många fler älskar Harry Potter filmerna, och har gjort sen de kom ut.
För min del innebar detta att jag såg dessa filmer fler gånger än vad jag kunde räkna till...
Illa nog blev jag så beroende av filmerna att jag kunde de in och utantill, och började lite smått tröttna på dem..
Men ett liv då jag inte uppskattar Harry Potter filmerna var otänkbart!
Jag funderade ett tag och kände att Harry Potter och juletider hörde samman.
Det har sina logiska förklaringar en liga följade:
- Varje film innehåller julscener.
- Harry Potter filmerna visas alltid på tv vid jul.
Hur som helst så införskaffade jag en regel för att undvika att tröttna på filmerna.
Regeln innebär att jag inte under några omständigheter få se någon av filmerna förens första advent.
Nu är första advent kommit och mitt dyrkade har börjat.
Som jag har längtat!
